Man ska inte ha några djur för det finns inget så hemskt som när dom blir sjuka eller när man måste avliva dom... detta tänker jag varje gång det blir nått med mina bebisar, varför skaffa jag dom? Nu låter det som dom ä sjuka väldigt ofta vilket inte är fallet men tillräckligt många gånger för att jag hinner tänka  aldrig mer... !!
Så resonerade precious och jag när vi valde att våran älskade Dolfie skulle få somna in efter ha blivit drabbad av levercancer, nu var det slut med husdjur, aldrig mer ville vi vara med om att hålla om en varelse som vi älskade mest i hela världen och se när han tog sina sista andetag och försiktigt lägga ner han i hans hus som han älskade mest i hela världen.. nej fy.. aldrig mer, får tårar i ögona bara ja tänker på'tt..  Till saken hör att hemma i lägenheten  hade vi Wilma som väntade på oss, Wilma var Dolfies lillasyster och hade ingen aning om livet skulle bli som ensam katt och inte blev det bra. Wilma saknade Dolfie nått så gruvligt och var ensam och gick o skrek på dagarna.. så o av en ren slump kom en annons upp på blocket om kattungar...o resten är ju historia.. Nu har vi två bebisar, Wilma o Alfie.. fjantigt kanske en del tycker att kalla dom för bebisar, det ä ju katter o inga barn.. men de ä mina bebisar mina barn. Vi har ju inga barn än precious o ja.. o våra katter ä våra barn oavsett hur många som tycker det är fjantigt..

Alfie är väldigt speciell, han kom tills oss i en tid som var jobbigt både för precious o mej o Wilma så klart och gjorde allt lite lättare. Jag hade precis börjat att jobba som syrra, vad allt det innebar och det hade hänt många andra tråkigheter som vi inte ska gå in närmare på. Men det finns inget som slog när en mjuk, go och kärleksfull katt kommer och lägger sig hos en och få borra ner ansiktet i deras päls och känna den villkorslösa kärleken som man får av ett djur...

Nu när ni vet bakgrunden till Alfie kanske är det lättare att förstå vad hemskt det var idag när han blev sjuk, fick en allergisk chock av ett getingstick i tassen som svullna upp till tredubbel storlek. Han fick tillbringa dagen med dropp, antibiotika och kortison hos vetrinären idag.. dom var rädda för ev njursvikt men så var inte fallet, krea var helt normalt hela dagen.. Nu ligger denna underbara varelse i mitt knä och spinner och jag är så glad över att min älskade bebis är hemma och mår bättre.. o förresten, han hade en blå nål i tassen, hur dom klarade av att sätta den i en minimal sytråd fattar inte jag ;) Ni syrror vet vad jag menar... !!