Äntligen måndag eftermiddag, inte ofta som jag känner så men jag tror alla som någon gång har jobbat helger vet precis vad jag pratar om. Har nu jobbat i dagarna 3 och det har gått bra, har inte haft någon ont vilket är väldigt positivt, visst det är jobbigt och komma igång och jobba när man inte är van det, eller van och van, skillnad på att jobba ett pass och ledig två och nu jobba 3 dagar i sträck.
En egenskap som jag har upptäckt med mej själv under helgen är att ju mindre jag jobbar ju fesligare blir jag, ju mer osäker blir jag på mej själv och tvivlar mer på själv och mina beslut.. lustigt.. det är lite svårare och släppa tankarna på jobbet och kommer på mej själv och sitta fundera på om sa ja det, och skrev jag det.. men nu efter middag och vilning i soffan är tankarna på jobbet som bortblåsta..

Nått som inte vill riktigt vill försvinna och blåsa bort är den stooora rädslan eller ångest? som jag känner inför att få ont igen.. nu när det har gått nästan 1 vecka sedan jag hade ont sist blir man mer påmind om vad ont det egentligen gjorde.. o nu är jag livrädd inför att få ont igen.. Tycker inte det är roligt och gå till jobbet utan jobbigt.. vill helst vara hemma och glo ifall det gör ont.. Det är inte jobbet i sej, inte arbetsplatsen, inte arbetsuppgifterna och inte arbetskamraterna utan denna mentala spärren som jag surt förvärvat.. På lördag kväll trodde jag att jag skulle gå upp i atomer, kunde inte koppla av och inte stå still.. urjobbigt... !! men ju längre helgen gick och ja fick känna att detta går bra ju mindre ångestladdad blev det ju.. Behöver få känna att detta går bra och jag fixar detta och det gör inte ont.. inte nu och inte efter jobbet..

Nog om detta, imorrn ringer doktorn te mej och antar då att han säger att jag får tillbaka till att jobba 100 % och kanske lämnar några provsvar.. o sen ska jag iväg o klippa mej.. måste ju se någorlunda ut på dopet på söndag.. =)

Så här såg det ut i jan/feb när jag fick mitt ryck och klippte av mej håret..

Puss o hej